RIP Midas Master <3 1989-2013

Tur att jag inte har någon stor läsarskara, de skulle bara bli alldeles för besvikna gång på gång.
 
Som sagt har det nu gått väldigt lång tid sedan sist och mycket har hänt.
En av de större sakerna, och den allra tråkigaste är att Midas inte längre finns med oss.
 
Lördagen den 2 februari skulle jag ha utsläpp, när jag håller på med täcken på de andra hästarna lägger sig plötsligt Midas ner och kommer inte upp igen. Jag ringer Kirsi dåp jag först trot att han bara rullat fast, men det visar sig vara värre än så, han verkar ha ont någonstans. Vi ringer veterinär och mamma som kommer ut så fort hon kan.
När veterinären kommer har vi precis, på något mirakulöst vis, lyckats få upp MIdas stående, men han är galen, och då menar jag GALEN. Har aldrig sett honom, eller någon häst på det sättet. Han sprang runt i boxen, skrapade i golvet så det slog gnistor och var i princip okontaktbar. Veterinären gav smärtstillande och lugnande och kunde sedan konstatera att det var kolik. Han fick dropp och vi promenerade massa, men han visade fortfarande smärttecken så vi fick åka in till Strömsholm.
Där tog de prov på bukvätskan och jag insåg direkt att det inte var bra. Veterinärerna tittade inte ens på oss när de sett vätskan, sa bara att de skulle ta ett till för säkerhets skull. Jag tror att det var då jag förstod.
en stund senare berättade de att den var missfärgad, vilket tyder på något väldigt fel, däremot var det inte för mycket proteiner i, vilket inte tydde på något allvarligt. De sa att de kunde ge honom en chans över natten, med mer dropp och smärtstillande, för de visste inte till 100% vad det var eftersom proverna sen va emot varandra. Men de sa också det att det ser inte ljust ut, att oddsen var sämra än 50/50 och att det var bäst att vi sa hejdå.
Där och då rasade hela min värld. För hur kan man säga hejdå till en så stor del av sitt liv?
 
Vi fick i alla fall en sista fin stund med honom i boxen på Strömsholm. Han var helt som sig själv, pussades, kliade oss i håret när vi kliade honom och visade inga sjukdoms- eller smärtsymptom alls.

På söndagmorgonen pratade vi med veterinären och han verkade ha blivit bättre, stod utan smärtstillande men verkade inte ha ont. Den eftermiddagen stod jag i duschen när jag plötsligt bröt ihop återigen, och direkt när jag kom ut ur duschen ringde mamma och hon behövde inte säga något utan jag förstod direkt vad som hänt. Han hade blivit sämre igen och svarade inte på medicin, det fanns inget mer att göra...
 
Finaste Midas springer nu på de evigt gröna ängarna där man aldrig har ont och det finns massvis med villiga ston överallt.
Vi fick tio underbara år tillsammans och jag ångrar inte en minut. Under dessa år har vi gjort nästan allt tillsammans, det enda som aldrig blev av var att bada, men  vi var ute i vattnet i Sundbyholm, upp till knäna på honom ungefär, och han älskade det. Dock var det höst och lite kallt föra tt gå djupare ;)
Utöver det har vi haft många mysturer i skog och natur, kvällsturer barbacka, rodeoshower ibland med ofrivilliga avsittningar, vi har hoppat både högt och snyggt, tävlat i hoppning, med en del CR-rosetter, tävlat i dressyr, blivit riksmästare i dressyr för ridtravare, tävlat i trab med mycket goda resultat, tokrejsat på snötäckta fält så att snön sprutade åt alla håll, haft många mysstunder i hagen, boxen och från hästryggen, galopperat på stranden, rejsat på travbanan, haft galna uteritter där jag kommi hem med träningsvärk i magen av skratt, ridit i soluppgången, haft våra årliga julafton-uteritter, tagit oss från ingenstans till LA i dressyr och var på vippen att lära oss galoppombyten, var med på en ridtravaruppvisning på Sundbyholm och så vidare och så vidare.
 
"Vi har rest en lång lång väg tillsammans
En lång lång väg har vi färdats du och jag
Det har gått förunderligt fort
Och jag har älskat varje dag"
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vilken fantasktisk resa ni gjort tillsammans. Det blev mkt tårar när jag läste om er. Men som tur är minnen dör inte. Kram från faster Solbritt

2013-03-20 @ 15:14:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0