Sista juni

(Jag tänker låtsas som ingenting och bara fortsätta skriva som att jag inte haft uppehåll i typ en månad, bara så ni vet)

Dagen började med ett stort lass hästjobb. Har varit i stallet från 6.45 till ca 16.30 idag. Fast lite var eget nöje och lite var dötid/rast, men ändå. Det är såna här dagar man märker ur mycket man älskar det man gör, annars skulle man aldrig orka.

Dock var det inte bara trevligt, jag stötte nämligen på min ärkefiende vid insläppet, utan någon chans att fly ifrån den; FÄBROMS! Alltså jag är så sjukt rädd för dem att jag knappt kan tänka rationellt bara jag ser dem på någon meters avstånd, och nu surrade den kring den häst jag skulle gå in i hagen och hämta. Det var en pina kan jag säga... och det värsta var att det stod tre hästar till vid den längan och alltså med överhängande fäbromsrisk. Hujeda mig. Jag klarade i alla fall av detta eldprov, med fäbromsen surrande runt både mig och häst nästan hela vägen, men jag var skakis med halvt hjärtklappning i säkert 20 minuter efteråt.

Jag vet att det låter jättetöntigt och jag blir irriterad på mig själv hur mycket det påverkar mig, men fobier är fobier och jag tror inte folk anklagar eller ser ner på dem som får panik i trånga utrymmen osv.
Många är rädda för getingar och börjar vifta och skrika så fort de ser en, mitt fobiobjekt är en broms som är dubbelt så stor som en humla i bästa fall och nästan i storlek med trollsländor i värsta fall. Så döm mig inte för i helskotta ;)  Och som sagt, oftast brukar man kunna fly från fienden, antingen springa därifrån eller vifta bort den eller något. Jag var tvungen att ta in dessa hästar trots att jag hade halvt panikattack.


Eftersom jag överlevde fortsatte dagen, i detta fall med att jag åkte och hämtade upp Nicklas och hyundaien och körde vidare till skroten. Så nu har lilla Kalle fått komma till sin sista vila. Känns lite trist, men men det är sånt som händer när man köper billiga bilar, han höll rätt länge ändå så ;) Istället för Kalle har vi nu ett stycke volvo 240 "på foder" som det kallas i hästvärlden. Vi får ha den som vår egen fast det är Miche som äger den. Sedan får vi se till hösten vad som händer.

Efter den tunga bördan var jag och Nicklas tvungna att dränka våra sorger (not) i varsin kebabsallad :) Eftersom vi inte äter kolhydrater ( iaf inte så många) donerade vi det medföljande brödet till änderna i stadsparken. Så mysigt när de kommer fram och äter ur handen på en :)

Det var denna dag det. Eller nej, vi hann med en snabbis på stan också, kollade lite på skor och letade efter en top på H&M, men inte mycket mer än så. Jag spar mitt shoppande till måndag då jag ska umgås med finfinaste Carro :D


Hungriga änder


Lite annorlunda färg, jättesöt!


Nu sitter jag här och är sugen på ett nattdopp, men vet inte om jag orkar. Om inte måste jag gå och duscha, så får väl ta och bestämma mig snart :P

Good night!

RSS 2.0