Bara tron finns så kan man allt

Har nu börjat/hunnit smälta allt från igår. Skittråkig situation, absolut, värsta tänkbara scenario, men inte värsta möjliga. Det hade kunnat vara cancer eller något annat livshotande, så jag är tacksam ändå, innerst inne.

Fick nyss ett sms från Malin: "Tror iaf att du är rätt person vad det gäller att hantera en sån här sak och inte låta det knäcka dig :)"

Hon har rätt. Jag tänker inte bli knäckt. Visst det gör ont när jag rider, men vad tusan - kvinnor har föt barn i alla tider och klarat sig igenom den smärtan, då ska väl jag klara att knät gör lite ont ibland, eller? Nu när jag vet vad det är och att ingening kommer "gå sönder" av att jag rider kan jag våga ta i fast det gör ont också. Och om jag inte klarar att rida igenom honom i vänster varv - ja då får jag väl ta hjälp med bara det då, världen går inte under för det, Kirsi har redan sagt att hon kan hjälpa till med det, Marika lika så.

Jag ska även börja på sjukgymnastik nu, eftersom mitt vänstra ben blivit försvagat av att jag haltat runt alla dessa månader, så nu ska jag försöka bli jämnstark igen så det inte faller på det heller.
Har även funderat på att testa lite "naturmetoder" som tex akupunktur och liknande.

Jag ger inte upp. Jag kommer inte knäckas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0