Det finns att göra i alla fall

Dagen före julafton idag. Vart tar tiden vägen egentligen? Känns som det inte var så länge sedan jag satt här och skrev om det gångna året och hur 2011 inte kunde bli värre. Och nu är det bara en vecka kvar av 2011..??

Den veckan lär också försvinna rasande fort. I helgen är det ju julfirande som bekant, både lördag och söndag. Och på onsdag går flyttlasset från Nyfors till Ostra så nog har vi att göra även måndag och tisdag. Därefter ska gamla lägenheten städas ur och lämnas över till nästa hyresgäst. Efter det kommer det roliga uppackandet.

Har jag nämnt det att tre ynka veckor efter vi flyttat in ska jag ha inflyttnings- och 25-årsfest i nya lägenheten?

Så ja, brist på saker att göra har vi inte i alla fall ;)

Idag ska jag först packa lite, sedan ta mig ut till pållen och sedan vidare till Sahl där vi ska dels dumpa av alla klappar inför imorgon samt göra marsipanfigurer :)

God Jul på er alla!

Bara tron finns så kan man allt

Har nu börjat/hunnit smälta allt från igår. Skittråkig situation, absolut, värsta tänkbara scenario, men inte värsta möjliga. Det hade kunnat vara cancer eller något annat livshotande, så jag är tacksam ändå, innerst inne.

Fick nyss ett sms från Malin: "Tror iaf att du är rätt person vad det gäller att hantera en sån här sak och inte låta det knäcka dig :)"

Hon har rätt. Jag tänker inte bli knäckt. Visst det gör ont när jag rider, men vad tusan - kvinnor har föt barn i alla tider och klarat sig igenom den smärtan, då ska väl jag klara att knät gör lite ont ibland, eller? Nu när jag vet vad det är och att ingening kommer "gå sönder" av att jag rider kan jag våga ta i fast det gör ont också. Och om jag inte klarar att rida igenom honom i vänster varv - ja då får jag väl ta hjälp med bara det då, världen går inte under för det, Kirsi har redan sagt att hon kan hjälpa till med det, Marika lika så.

Jag ska även börja på sjukgymnastik nu, eftersom mitt vänstra ben blivit försvagat av att jag haltat runt alla dessa månader, så nu ska jag försöka bli jämnstark igen så det inte faller på det heller.
Har även funderat på att testa lite "naturmetoder" som tex akupunktur och liknande.

Jag ger inte upp. Jag kommer inte knäckas.


Ett slag i magen

Jag åkte till sjukhuset i Katrineholm idag för att genomgå min artroskopi/titthålsoperation.
Men det blev inget av med det tyvärr :(

Läkaren kom och pratade med mig en stund, frågade om mina symptom, böjde lite och gjorde "fysiska test" för att se vissa saker. Vi/han kom fram till att jag har något som kallas främre knäsmärta, det är vanligt hos unga kvinnor och det finns inget de kan göra med artroskopi för att hjälpa det. Eller, de kan inte göra något med någon behandlingsmetod, de har försökt i många år, läkaren nämnde band annat en teori man hade på 70-talet så problemet är inte nytt.

Det jag kan göra är att anpassa mig i vardagen, tex alltid sätta mig mot gången i bussar, tåg och flygplan så jag kan sträcka på benet ibland osv. Och hoppas att det blir bättre med tiden, för dessa problem har visat tendenser att avta med tiden. Hur lång tid pratar vi om frågade jag, 1 år eller 10 år?  5-10 år blev svaret.

5-10 år?!?!?! Om jag har tur vill säga...
Här har jag gått och hoppats att allt skulle vara ur världen om 4 veckor, efter operationen, sen får jag istället minst fem år...

Min första tanke var: "Jag kommer inte ha kvar Midas då"
Det gör ont att veta att när/om jag blir smärtfri igen och kan rida fullt ut vilken dag jag vill kommer min älskade prins  förmodligen inte finnas där. Gör han det är han minst 28 år och knappast i full kondition. Den tanken gör ondare än mitt knä någonsin gjort.
Safe to say att vi inte kommer tävla något mer i alla fall. Men jag kommer inte sluta rida, jag ska kämpa på så gott jag kan de dagar det inte gör alldeles för ont och så får jag ta hjälp av någon som kan rida igenom honom med jämna mellanrum eftersom jag inte klarar av det med bara en fullt fungerande skänkel.

Nej men titta!

Jag har fått tummen ur och äntligen fixat upp denna video! :)


Jag är självklart jättekritisk nu när jag ser det i efterhand, men tänker inte ge er anledningarna, för då kommer ni också se alla misstag ;) Däremot kan jag säga att han går ännu finare nu och blir jag bara bra i knät ska vi nog ut på tävlingsbanorna i vår igen, de riktiga tävlingsbanorna vill säga, inte bara för ridtravare :)

RSS 2.0