Skadad människa

Nu gjorde jag visst bort mig igen, man ska aldrig ta ut något i förskott. Eller planera tävlingar innan man ens börjat rida. Midas mår fortfarande bra, (*peppar peppar ta i trä*) oroa er inte. Problemet är jag, eller närmare bestämt mitt knä.
Samma dag som Midas slagit sig i hagen var jag hos läkaren då jag haft ont i knäet en tid. Diagnosen jag fick var bakercysta, jag fick smärtstillande/antiinflammatoriskt i två veckor och skulle höra av mig om det inte blev bättre, vilket det alltså inte blivit. Det är till och med värre nu än från början.

Och igr gjorde jag misstaget att sitta upp och rida trots att det hade varit en dålig dag/morgon. Det går nämligen upp och ner, vissa dagar är det nästan bra, andra kan jag knappt gå normalt. Som sagt började gårdagen illa, men efter jag mockat kändes det lite bättre så jag red ändå. Vilket jag alltså inte skulle gjort, nu är knäet värre än någonsin, både resten av gårdagen och hela dagen idag.  Ska ringa tidigt imorgon bitti och försöka få ny läkartid så får vi se vad som händer. Jag "hoppas" på röntgen eller ultraljud eller något. Visst litar jag på läkaren, men en yttre undersökning kan sällan vara särskilt grundlig och det jag har läst om bakercystor ska de antingen göra mycket mer väsen av sig (typ när de spricker) eller mycket mindre, så tja, jag vet inte. 

I alla fall, jag vet inte när jag kommer kunna rida igen, och tävlingen känns väääääldigt avlägsen nu. Jag ska tvinga upp mamma på hästryggen igen, och bästaste Carro ska börja rida också :) Däremellan får väl jag longera och tömköra och gå på promenader (vilket iofs också gör ont, men inte lika mycket som ridning)


Så, feel free att tycka synd om mig nu! :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0